I tårar

Begravningen idag var hur fin som helst. Redan i början när trumpeten spelade "Värmlandsvisan" så kände jag att jag ville gråta. Men jag höll emot för jag skulle inte ha klarat av att sjunga min låt annars. Min sång gick jättebra, men precis efter jag sjungit och satt mig i bänken så brast det. Tårarna bara strömmade ner. Efter att ha sett lilla Elin i tårar i början, och även Eva när jag sjöng "Hjärtats saga" så kunde jag inte hålla emot längre. Det var hemskt. De hade en gammaldags begravning då dom bar ut kistan till graven så folk fick lägga i blommor där. Hela vägen dit och när vi väl stod där så rann tårarna, de ville aldrig ta slut! Det var så mycket känslor och saknad kring det hela och jag led med dem.
Efteråt i församlingshemmet så sjöng flickorna, jättefint. Vi åt smörgås och fick tårta. Sen skulle vi tacka de närmaste och jag började gråta då med när Kristina tackade mig för sången. Jag vet inte varför jag blev så känslig idag, jag har bara träffat han, den avlidne, några få gånger och då var jag mycket yngre. Jag antar att det var för att jag känner alla de närmaste och det gjorde ont att se dem gråta.

Vila i frid
Jag har hört om en stad ovan molnen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0