Nina

Idag har jag gått runt som en jävla zombie/robot på jobbet. Packat, packat och packat massa paket! Jag har den där känslan av panik kroppen, det trycker för bröstet! Stress, I guess. Min kropp har varit på jobbet men tankarna någon helt annanstans. Tänkt igenom mitt liv i princip, haha, jag vet hur det låter -tragiskt! Men jag har tänkt massa ifrån tiden när jag bvar liten och bodde i Koppom och lekte med Johanna. Hästar var vårt stora intresse. Eftersom hon hade hästar så var jag där varje dag. Vi lekte varje dag! Nu för tiden hörs vi inte av alls. Tråkigt! Flyttade till Åmotfors när jag skulle börja andra terminen i "lilla" ettan. Nya klasskamrater. Jag har aldrig haft svårt att passa mig in någonstans. Jag var inte direkt blyg när jag var liten och fick lätt kompisar! Jag, Sabbe, Sari och Bella, de fyra bästisarna, the gang of Gärdeskolan! Hah! Fan va kul vi hade, hela låg -och mellanstatiet. Våra danser, gympalektioner, videoinspelningar, lejonkungen-lekarna, beleville-lego! :) Shit! Bella som senare blev Bello som nu kallas Bell, egentligen heter hon Isabell. Inte så svårt att lista ut kanske. Det var på lågstadiet som vår "sångkarriär" började, och vi blev riktiga bästa kompisar, är det även nu idag! I högstadiet blev det Koppom igen. Fick några gamla kompisar i samma klass, även nya kompisar, nya lärare, mycket läxor och prov. En jobbig tid, men jag gillade skolan! Alla klasser var som ett, alla umgicks med varandra och vår klass var helt oslagbar. Alla knasiga i samma! Gymnasievalet var självklart, efter att ha spelat gitarr i sex år och sjungit i nio så blev det musikestet. Som tur var kom jag in också, tillsammans med Karin och Isabell som jag kände sen innan. Nya klasskamrater igen, underbara sådana! Tre år på musikestet gick jävligt fort, och de åren fick mig at växa som person, hittade mitt riktiga jag (trodde jag då iaf). Jag hade så jävla kul de tre åren, jag vill spola tillbaka och göra allt igen. Jag saknar mina klasskamrater jättemycket och tänker ofta på hur det var att gå till skolan (och inte jobbet), och flumma med de andra, sjunga och spela!! Ååh! Jag vill tillbaka till den tiden.
Nu är det bara jobb, jobb, jobb! Iofs är det väldigt skönt att tjäna egna pengar och inte leva på studiebidrag. Hur klarade man sig på det egentligen? Mycket bättre med jobbpengar. Nu har jag ju lägenhet tillsammans med Tomas och pengarna går till mat och hyra, även lite shopping, och nu i de mörkare tider till värmeljus och julklappar ^^, Nu ska jag inte babbla mer. Jag växer fortfarande i mig själv och hittar sidor jag inte visste fanns, så jag antar att jag inte hittat mitt riktiga jag än, och vem vet när? Någon gång landar jag i alla fall :)