Nina

Min värsta mardröm och rädsla spelades upp i min dröm inatt. 
Jag hatar drömmar som känns så verkliga att man till och med vaknar av att man gråter. Och jag hatar att en del drömmar verkligen kan hända på riktigt, det är det som gör dem ännu mer verkliga när man drömmer (om ni förstår vad jag menar?). När jag vaknade trodde jag att det hade hänt på riktigt, och tårar rann nerför mina kinder. Usch! Nu går alla bilder och alla ord som sades i drömmen på repeat i huvudet, de sitter hårt som Karlssons Dunderklister.
Och den personens helnöjda ansikte! Urk.