Gammal vänskap rostar aldrig
Imorse bar det iväg till Koppom för att framföra Värmlänningarna för skolelever. Det är konstigt att replikerna sitter så hårt i ryggmärgen.. Räckte med att rabbla upp dem i huvudet en gång, och det satt som ett smäck. Eleverna skötte sig förvånansvärt bra (skolelever brukar ju ha en tendens att tröttna ganska fort, och denna föreställning varar i två timmar, applåder till dem).
På vägen hem gjorde jag ett stopp i Flogned och hälsade på fina Viktoria, en gammal klasskompis ifrån högstadiet som jag inte träffat på.. ja jag vet inte hur längesen det var? Det var skitkul att se henne och vi pratade om allt mellan himmel och jord över en kaffekopp, i 1,5 timme. Det kändes som att det var igår vi sågs. Härligt med sådan vänskap!
Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm, och i veckan väntar ett samtal. Pirrigt! Först ikväll ska jag äta paj och spela alfapet med mor och far.
