Nina

I hela mitt liv har jag hunnit med att flytta ett antal gånger, jag räknade och fick ihop det till sju gånger, hittills (hela fyra gånger i början av mina sju år). Och nej, min familj är inte zigenare, vi har bara flyttat mycket. Jag har hunnit med att utforska de fantastiska orterna Koppom och Åmotfors under min barndom. INGET jag skryter om direkt, snarare skäms lite och säger det inte högt. Men jag har alltid känt mig hemma i husen vi bott i och jag grinade mer när vi skulle sälja vår gamla Volvo än när vi skulle flytta till Åmotfors. (haha). Genom att ha flyttat mycket har jag under åren fått många kompisar ifrån alla håll och kanter. Te.x mina två bästa kompisar; Anna från Koppom (lite utanför Koppom dock) och Isabell från Åmotfors. Ta-da!

Men Mitt Hem kommer föralltid att vara på Björkenäs i Fiskevik. När jag skulle börja gymnasiet fick mamma och pappa äntligen bygglov och bestämde sig för att bygga huset.
Innan huset fanns stod där en sommarstuga som vi spenderade varje sommarlov vid. Jag kommer ihåg att jag älskade att åka till sommarstugan och leka, bada och fiska. Sommarstugan hade en speciell lukt som jag fortfarande kan komma ihåg och genom att tänka tillbaka så finner jag många minnen vid denna lilla stuga och jag gråt när vi skulle riva det, även om jag ville bygga det nya huset.  Det var mycket känslor!

Men mamma och pappa byggde alltså ett året-runt-hus, vilket jag är väldigt glad för idag. Vårt hus på Björkenäs är det enda stället jag kan skryta riktigt mycket om och som jag inte bryr mig ett skit om ifall folk tycker att jag skryter. I don't care! Jag verkligen ÄLSKAR det!!

Verandan som ligger två meter ifrån vattnet, den stora bryggan där vi ligger och solar på sommaren (och som även måsarna bajsar ner), vår lilla fiskebåt, bastun som vi använder allt för sällan, solnedgången på andra sidan sjön när den ligger spegelblank, lekstugan, den lilla boden, skridskor -och skidturerna som grannar och annat folk tar på vintern, stenplattorna, blommorna, träden, grannarna, grusvägen ner till Björkenäs. ALLT är så himla bra med Björkenäs och jag älskar varje sekund jag är där.

Mamma och pappa, LOVA att inte sälja huset utan låt det gå i arv till de snälla barnen ni har ;) puss

Jag har bara ett syskon och det är min lillasyster Sanna = världens bästa lillasyster.

Det skiljer tre år mellan mig och Sanna. Hon följde i storasysters spår och går nu sista året på musikestet, snart student. Om ni frågar mig så var Sanna världens sötaste unge när hon var liten, en riktig sockertopp (är även världens sötaste nu också). Vi har aldrig haft några större syskonbråk under vår uppväxt, mamma har sagt att jag tyckte om min lillasyster väldigt mycket när hon kom till världen, jag tog hand om och var snäll mot henne.
Det har varit lite orättvis fördelning mellan mig och Sanna. Hon har fått allt det dåliga, och med det menar jag; hon har en syndrom i vaderna som gör att hon knappt kan gå utan att få kramper, hon har problem med magen och kan inte äta någonting utan att få ont, hon ska operara sig i munnen och göra implantat, hon ska operera bort halsmandlarna nu i april för att de är svullna dygnet runt och hon kan inte sova om nätterna. Det enda "felet" jag fått är dålig rygg. Rättvist? Nej.

Sanna är en väldigt varmhjärtad människa, hon vill att alla ska må bra och är omtänksam mot alla, ställer alltid upp och finns för en vilken tid på dygnet som helst. Hon är väldigt glad, sprallig, lite smågalen, hon får folk att skratta, hon pratar en hel del och ibland går det inte att få stopp på henne, munnen går i ett.

Sanna var riktigt begåvad inom friidrott, sprint och längdhopp. Hon sprang på Ullevi när hon var 12-13 år i Världsungdomsspelen och blev då Sverigetrea på 80meter. Hon vann även flera tävlingar runt om i värmland, och stolt storasyster är jag. Sanna har en awesome sångröst, hon gillar att baka kladdkaka och scones, hennes rum är oftast  som ett bombnedslag av kläder, hon kan nästan alla repliker i alla filmer hon sett, hon är ett stort fan av Solsidan, hon kunde inte säga R när hon var liten men när hon väl lärde sig det så var det mycket R i alla ord som innehöll den bokstaven. Hon är beroende av fotbad och hon är en shopaholic även om hon "inte har pengar".

Sanna är min älskade, bästa lillasyster och kommer alltid att vara. Tyvärr ses vi inte så ofta nu när jag inte bor hemma längre och vi kommer väl inte direkt ses mer när jag flyttar till Stockholm. Men du MÅSTE komma och hälsa på mig ofta så vi kan shoppa loss ihop och hitta på massa roligt tillsammans i storstaden. Jag saknar dig! Puss lillasyster, jag älskar dig ♥

Jag har ingen bästa vän, jag är lyckligt lottad som faktiskt har två bästa vänner! Två bästa vänner som följt mig sedan jag var liten och fram till idag, och förhoppningsvis ännu längre i livet. Jag tänker berätta om var och en av dem i detta inlägg, för det är de värda.

Vi kan börja med Anna, henne lärde jag känna först. Vi båda bodde i Koppom när vi var små (jag vet, Koppom, vilket ställe att växa upp i). Anna bodde till och med i en "förort" till Koppom som någon kallade det, Vadjungsed, långt ute i skogen. Vi gick på dagis tillsammans och fram till andra terminen i ettan, sen flyttade jag till Åmotfors. I högstadiet hittade vi tillbaka till varandra då vi blev placerade i samma klass. Högstadiet var en rolig tid som flöt förbi ganska snabbt och vi var en helcrazy och underbar klass.
Anna är en mycket snäll, omtänksam, social, trevlig, rolig, lugn men ändå lite galen människa som har många drömmar. Hon är skitbra på att tecka och måla. (eftersom jag inte är bildare så vet jag inte riktigt skillnaden, don't kill me). Hon är en liten modebrutta och klär sig alltid snyggt, förutom myskvällar då vi alla vet att det är mjukisbyxor som gäller, men det är ju snyggt det också. Anna är väldigt bra att ha om man behöver tips med outfiten så att säga. När PartyAnna kommer fram är det mycket skratt, sång och dans som gäller, hon älskar att shakea loss på dansgolvet och hon diggar som bara Anna kan. Hennes humor är lika med "Cougar Town" och Courteney Cox. Hon hatar datorer, och om hon fick välja tror jag att hon skulle utplåna allt som har med baciller och bakterier att göra. Hon har "fiskbullar" som smörgåspålägg, hon byter ofta hårfärg i mörka nyanser, gillar att dricka te i STORA koppar, hon lagar jättegod mat, är väldigt allmänbildad och hon har varit med i "Vem vet mest".

Isabell, min sångfågel och humorkompis. Isabell lärde jag känna när jag flyttade till Åmotfors. Hennes första intryck av mig var tydligen att hon tyckte att jag var "ful och hade en ful rosa ryggsäck med hästar på". (att man ens tänker så när man går i lågstadiet, boou you). Trotts detta påhopp så blev vi kompisar och började i barnkör tillsammans och efter det så har vänskapen bara växt sig starkare och starkare genom åren. Vi har följt varandra ända sen andra terminen i ettan på lågstadiet, och lyckats hamna i samma klass tills vi gick ut gymnasiet. Coolt va! Isabell är en väldigt glad, sprallig, trevlig, snäll, social, tv-tittande och godisätande människa. Hon har precis samma humor som jag och om vi ska kortfatta det med två ord så blir det Jim Carrey. Vi drar alltid skämt när vi är tillsammans, mer eller mindre. Isabell är lite utav en shopaholic, var i alla fall förr i tiden, även om hon kanske inte vill erkänna det. "Jag har inga pengar kvar", hon har alltid någonting kvar som räcker till en tröja eller t-shirt, eller en klänning som hon aldrig kommer att använda. Isabell är tjejen som blir kär i de snygga filmkillarna, som alltid måste ha hudkräm, som inte har hål i öronen (eller någon annanstans), som dansar helt awesome till "Single Ladies", som har de ljusgrönaste ögonen jag någonsin skådat, som är bra på att städa och hålla rent, som inte kan dricka vatten utan att vänta i tio sekunder innan hon kan svälja, som älskar att sjunga precis som jag (och gör det grymt bra) och hon tycker inte om te eller något annat drickbart som det "smakar för lite av".

Detta är mina två underbara och bästa kompisar. Jag kan prata med dem om allt mellan himmel och jord och jag litar på dem till 110%. Jag vet vart jag har dem och att de finns där för mig och jag vill att ni ska veta att jag finns för er också. Vilken tid på dygnet som helst. Vi har aldrig haft några gräl eller catfights utan vi har alltid varit trogna vänner. Vi behöver heller inte höras av flera gånger i veckan för att bekräfta att vi lever och ingen blir sur om vi inte hörs av, vi klarar det galant och vi ses och hörs så ofta vi hinner. Jag gillar våra tjejkvällar starkt. Jag kommer sakna er något enormt när jag drar till den östra sidan av Sverige, men ni får lova att komma och hälsa på mig i storstaden. Puss på er mina vänner, jag älskar er! ♥

Jag kan börja med att säga att mina föräldrar är de bästa!!!

Min kära lilla mamma jobbar som tandsköterska, därmed fick jag alltid frukt i mina påskbrev i flera år. Jag ser min mamma som en väldigt omtänksam, social, snäll, trevlig, glad, hjälpsam och godhjärtat människa. Hon frågar alltid hur man mår och jag vet att hon alltid finns där för mig, no matter what! När hon nyser får man hjärtattack, för hennes nysningar kommer utan förvarning och är väldigt högljudda. Hon är en filmsnyftare precis som jag, och även om hon hoppar in i en film och bara ser de sista tio minuterna så gråter hon om det är sorgligt. Hennes skratt är något utöver det vanliga. Det är som ett gapskratt i en väldigt hög och stark tonart som är medryckande! Min mamma hör lite dåligt och det har väl haft sina irriterande men även roliga stunder då hon missuppfattat/misstolkat ord eller meningar. Hon är den som ägnat mest tid åt vovven i huset och går nästan alltid långpromenaderna.

Min pappa jobbar inom plåtindustri och säger att allt går om man bara vill och att man ska tro på sig själv till 100%. Han tycker om att prata och skämta, därmed är han väldigt social. Han är kärleksfull, förstående, rolig, vuxen-barnslig (?), snäll och händig. Han gillar att hitta på egna små uppfinningar och konstverk i trädgården. Om han sitter vid datorn så sitter han nästan alltid på Youtube och kollar America's got talent klipp. Han favoritband heter B52's och jag tror han är den enda i Sverige som vet vilka de är. Pappa är en hejare på att laga mat och baka bröd. Det tror man inte om alla pappor. Min pappa slänger däremot ner allt möjligt i bröddegen och hoppas att det ska smaka, vilket det alltid gör, och då menar jag gudomligt gott!

Det finns så mycket jag skulle kunna säga om mina päron. De har gett mig och min lillasyster den bästa uppfostran man kan få, även om de inte tror det själva. Det har funnits lagomt stränga regler i vår uppväxt! Och jag ber om ursäkt för alla gånger då jag tjatat hål i huvudet på er när jag inte fått som jag velat, och vissa gånger har jag fått som jag velat. Hihi. Ni har alltid ställt upp för mig och pushat mig i jobbiga situationer. TACK älskade mamma och pappa för att ni finns. Ni betyder så mycket!!!