Nina

Jag har hittat mina vårskor som jag letat efter länge, länge, länge och jag är så nöjd och glad. Det är precis såna här jag velat ha. Välkomna att ta en hederlig plats i skohyllan.

Igår var det Våffeldagen, och som jag har längtat efter våfflor. Det är ju så gott! Jag är en såndär person som måste äta våfflor på Våffeldagen, som måste äta en semla på Fettisdagen och kanelbulle på Kanelbullens dag etc. Så igår efter Max ASGRYMMA studentkonsert, kl.22 stod vi och gjorde våfflor. Smakade himmelskt!

Lönen har kommit, och det innebär pengar, och det innebär att man med gott samvete kan köpa en tröja, ett skärp och två par svarta tights. Sitter och kollar massa kläder på nätet, jag vill ha nästan allt som kommer ut nu i vår. Åååh! Tänk om man hade pengar så man kunde köpa allt man ville ha i kläd och skoväg. Skulle inte va fel när man blir shoppingsugen. Jag tänker i alla fall shoppa en hel del i USA. Jag längtar!!

Igår hade vi första fotbollsträningen ute på grusplan. Jag gillar inte alls att spela på grus, och jag fick det bekräftat för mig själv ännu mer igår. INGENTING fungerade för mig!! Inget pass gick dit det skulle, det var tungt att springa i klumpiga grusskor, bollen studsade överallt och den rullade i 120km/h så man fick inte slå för hårda pass (vilket jag gjorde hela tiden typ). Jag blev bara mer och mer irriterad ju längre träningen gick. Det är sjukt frustrerande när ingenting går som man vill. Som tur var hade ledarna gjort smörgås till oss i klubbrummet efteråt. Då gick humöret upp lite!

Jag har bara ett syskon och det är min lillasyster Sanna = världens bästa lillasyster.

Det skiljer tre år mellan mig och Sanna. Hon följde i storasysters spår och går nu sista året på musikestet, snart student. Om ni frågar mig så var Sanna världens sötaste unge när hon var liten, en riktig sockertopp (är även världens sötaste nu också). Vi har aldrig haft några större syskonbråk under vår uppväxt, mamma har sagt att jag tyckte om min lillasyster väldigt mycket när hon kom till världen, jag tog hand om och var snäll mot henne.
Det har varit lite orättvis fördelning mellan mig och Sanna. Hon har fått allt det dåliga, och med det menar jag; hon har en syndrom i vaderna som gör att hon knappt kan gå utan att få kramper, hon har problem med magen och kan inte äta någonting utan att få ont, hon ska operara sig i munnen och göra implantat, hon ska operera bort halsmandlarna nu i april för att de är svullna dygnet runt och hon kan inte sova om nätterna. Det enda "felet" jag fått är dålig rygg. Rättvist? Nej.

Sanna är en väldigt varmhjärtad människa, hon vill att alla ska må bra och är omtänksam mot alla, ställer alltid upp och finns för en vilken tid på dygnet som helst. Hon är väldigt glad, sprallig, lite smågalen, hon får folk att skratta, hon pratar en hel del och ibland går det inte att få stopp på henne, munnen går i ett.

Sanna var riktigt begåvad inom friidrott, sprint och längdhopp. Hon sprang på Ullevi när hon var 12-13 år i Världsungdomsspelen och blev då Sverigetrea på 80meter. Hon vann även flera tävlingar runt om i värmland, och stolt storasyster är jag. Sanna har en awesome sångröst, hon gillar att baka kladdkaka och scones, hennes rum är oftast  som ett bombnedslag av kläder, hon kan nästan alla repliker i alla filmer hon sett, hon är ett stort fan av Solsidan, hon kunde inte säga R när hon var liten men när hon väl lärde sig det så var det mycket R i alla ord som innehöll den bokstaven. Hon är beroende av fotbad och hon är en shopaholic även om hon "inte har pengar".

Sanna är min älskade, bästa lillasyster och kommer alltid att vara. Tyvärr ses vi inte så ofta nu när jag inte bor hemma längre och vi kommer väl inte direkt ses mer när jag flyttar till Stockholm. Men du MÅSTE komma och hälsa på mig ofta så vi kan shoppa loss ihop och hitta på massa roligt tillsammans i storstaden. Jag saknar dig! Puss lillasyster, jag älskar dig ♥

I'm alive. Igår testade jag och Tomas lyckan i skidbacken, Valfjället. Ingen av oss har åkt utför på flera år, jag skidor och han snowboard. Men jag tyckte att vi klarade det galant, inga större vurpor eller skador, det var riktigt kul. Dock var inte mina vader vana att ha pjäxor på sig så jag hade ont under hela tiden vi åkte, samma med Tomas. Ja, lite klena är vi allt. Tre timmar i backen och sen hem till fotbollsträning på 1,5 timme = en död Nina idag.
Har nyss kommit hem från ett sångframförande i Nysäter kyrka. Jag skulle helst av allt vilja lägga mig och sova nu, fram tills imorgon. Men då missar jag ju sista avsnittet av Solsidan, det går ju inte.

Pics från Valfjället.

Ser jag inte proffsig ut så säg. (med en gnutta ironi)


Min snygging!

Jag fick en kommentar och känner att mitt lilla uttryck uppe till vänster misstolkades lite.

"Fake it til you make it".
Detta uttryck hörde jag första gången av min danslärare. Vi skulle öva piruetter med två varv, inte min starka sida då jag vinglar hit och dit och brukar nästan aldrig sätta slutet. Jag antar att flera kände samma som mig denna lektion, hopplöshet. Min danslärare menade då att, även om vi misslyckas så måste vi kunna fejka slutposen på t.ex en föreställning och "låtsas" att det ska vara så som vi gör, så att publiken tror på det. (Publiken vet ju oftast inte hur koreografin ska se ut). Även om vi själva vet att "shiet nu blev det fel" så vet ju inte publiken om det så länge man fejkar det. Vi måste få göra fel och fejka för att så småningom kunna tro på oss själva och bli bättre.

Jag tror det finns många situationer då man måste fejka för att så småningom tro på sig själv och inse att man verkligen klarar det man en gång inte trodde man kunde. Jag antar att många har olika slags rädslor som man kämpar emot och när det gäller rädslor tror jag också att man måste gå emot sig själv och utsätta sig för sina rädslor för att sen klara av och bli av med dem.

Fake it til you make it

Ja, jag har kommit fram till att så fort jag ska ändra designen på min blogg så blir jag liksom aldrig nöjd. Jag ändrade den igår och redan idag vill jag ändra igen. Men nu, nu tycker jag faktiskt att den blev väldigt bra (undantag "nina" som jag inte kan ändra placering på, grrr). 
Men om jag känner mig själv rätt så kan denna design redan till helgen vara ändrad. Haha, jag blir liksom aldrig helt nöjd utan jag ska småfixa och ändra hela tiden. Typiskt mig!!

Vinst med 2-0 igår. GÖTT! För det var ju ändå första utematchen och på 11-mannaplan. Vi spelade riktigt bra och hade bollen mestadels av de 90 minuterna. Den uppvärmda planen då? Jo, om man höll handen på det konstgjorda gräset kunde man känna att det var lite värme under där. Men så var det ju -3 grader när vi började spela, och det blev ju inte direkt varmare ju längre matchen gick. Så det var jäkligt kallt, ett tag kom det dimma också så man såg knappt skillnaden på vilka som var med eller motspelare. Men som sagt, vinst med 2-0. Den segern satt gött!

Nu ska jag och Tomas dra oss neråt stan i det fina vädret och strosa lite.

Vår orkidé blommar igen

Anders


Joel. (nu blev detta foto lite suddigt men han hade också fula glasögon till sin outfit).


Jonas


Jag.
Jag fattar inte hur vi fick till den här bilden? Jag ser ju ut som en dvärg som ska skita på sig vilken sekund som helst!? Är det den stora t-shirten, brallorna eller hela outfiten som gör att min kropp ser helt wierd ut? HAHA

Jag har ingen bästa vän, jag är lyckligt lottad som faktiskt har två bästa vänner! Två bästa vänner som följt mig sedan jag var liten och fram till idag, och förhoppningsvis ännu längre i livet. Jag tänker berätta om var och en av dem i detta inlägg, för det är de värda.

Vi kan börja med Anna, henne lärde jag känna först. Vi båda bodde i Koppom när vi var små (jag vet, Koppom, vilket ställe att växa upp i). Anna bodde till och med i en "förort" till Koppom som någon kallade det, Vadjungsed, långt ute i skogen. Vi gick på dagis tillsammans och fram till andra terminen i ettan, sen flyttade jag till Åmotfors. I högstadiet hittade vi tillbaka till varandra då vi blev placerade i samma klass. Högstadiet var en rolig tid som flöt förbi ganska snabbt och vi var en helcrazy och underbar klass.
Anna är en mycket snäll, omtänksam, social, trevlig, rolig, lugn men ändå lite galen människa som har många drömmar. Hon är skitbra på att tecka och måla. (eftersom jag inte är bildare så vet jag inte riktigt skillnaden, don't kill me). Hon är en liten modebrutta och klär sig alltid snyggt, förutom myskvällar då vi alla vet att det är mjukisbyxor som gäller, men det är ju snyggt det också. Anna är väldigt bra att ha om man behöver tips med outfiten så att säga. När PartyAnna kommer fram är det mycket skratt, sång och dans som gäller, hon älskar att shakea loss på dansgolvet och hon diggar som bara Anna kan. Hennes humor är lika med "Cougar Town" och Courteney Cox. Hon hatar datorer, och om hon fick välja tror jag att hon skulle utplåna allt som har med baciller och bakterier att göra. Hon har "fiskbullar" som smörgåspålägg, hon byter ofta hårfärg i mörka nyanser, gillar att dricka te i STORA koppar, hon lagar jättegod mat, är väldigt allmänbildad och hon har varit med i "Vem vet mest".

Isabell, min sångfågel och humorkompis. Isabell lärde jag känna när jag flyttade till Åmotfors. Hennes första intryck av mig var tydligen att hon tyckte att jag var "ful och hade en ful rosa ryggsäck med hästar på". (att man ens tänker så när man går i lågstadiet, boou you). Trotts detta påhopp så blev vi kompisar och började i barnkör tillsammans och efter det så har vänskapen bara växt sig starkare och starkare genom åren. Vi har följt varandra ända sen andra terminen i ettan på lågstadiet, och lyckats hamna i samma klass tills vi gick ut gymnasiet. Coolt va! Isabell är en väldigt glad, sprallig, trevlig, snäll, social, tv-tittande och godisätande människa. Hon har precis samma humor som jag och om vi ska kortfatta det med två ord så blir det Jim Carrey. Vi drar alltid skämt när vi är tillsammans, mer eller mindre. Isabell är lite utav en shopaholic, var i alla fall förr i tiden, även om hon kanske inte vill erkänna det. "Jag har inga pengar kvar", hon har alltid någonting kvar som räcker till en tröja eller t-shirt, eller en klänning som hon aldrig kommer att använda. Isabell är tjejen som blir kär i de snygga filmkillarna, som alltid måste ha hudkräm, som inte har hål i öronen (eller någon annanstans), som dansar helt awesome till "Single Ladies", som har de ljusgrönaste ögonen jag någonsin skådat, som är bra på att städa och hålla rent, som inte kan dricka vatten utan att vänta i tio sekunder innan hon kan svälja, som älskar att sjunga precis som jag (och gör det grymt bra) och hon tycker inte om te eller något annat drickbart som det "smakar för lite av".

Detta är mina två underbara och bästa kompisar. Jag kan prata med dem om allt mellan himmel och jord och jag litar på dem till 110%. Jag vet vart jag har dem och att de finns där för mig och jag vill att ni ska veta att jag finns för er också. Vilken tid på dygnet som helst. Vi har aldrig haft några gräl eller catfights utan vi har alltid varit trogna vänner. Vi behöver heller inte höras av flera gånger i veckan för att bekräfta att vi lever och ingen blir sur om vi inte hörs av, vi klarar det galant och vi ses och hörs så ofta vi hinner. Jag gillar våra tjejkvällar starkt. Jag kommer sakna er något enormt när jag drar till den östra sidan av Sverige, men ni får lova att komma och hälsa på mig i storstaden. Puss på er mina vänner, jag älskar er! ♥