dan före dopparedan

Nu är det inte många timmar kvar till julafton, och jag känner som varje år; att det inte är något specillet med julen. Det känns inte alls som förr, när man var liten och uppspelt över alla paket och att tomten ska komma. Jag vill ha en vit jul med massa släktingar, barn och gamla runt omkring mig. Jag saknar alla där borta i Flen. När ska vi fira jul igen? Det är när jag är med dom som det känns att det är en riktig jul. Jag blir så avundsjuk när jag sitter här på Björkhagen. I princip alla syskon ska vara här på julafton. Mysigt! Jag har ingenting emot att vara hemma, men jag vill ha mer folk runt omkring mig. Jaja, det är som det är! Alla paket är i alla fall köpta och inslagna, granen är inne och alla tomtar är framme. På juldagen kommer jag tillbaka hit till Tomas och får träffa allihop igen. Ska bli så roligt! :) Fernando är fortfarande favoriten.

Just nu känner jag mig så nere, jag kan aldrig må helt bra känns det som. Alltid är det nått nytt som dyker upp eller som kommer tillbaka. Sura människor såhär innan jul. Det kom lite tårar förut.

Tomas, du är guld

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0