kärlek
Det är konstigt! Bara för att jag vet att Tomas är i Stockholm nu, ännu längre bort ifrån mig än vad han brukar, så saknar jag honom ännu mer. När du inte är nära är det alltid småkyligt och jag känner mig inte hel. Du fattas mig! Jag känner mig som en stor kärleksbomb som kan explodera när som helst, jag har så mycket underbara känslor inom mig, som är endast för dig. Jag vill explodera, så att du kan känna allt som jag känner för dig. När jag är dig nära är det som att sväva på moln och jag känner inte marken, jag har inget fotfäste. Jag vill bara skrika ut till hela världen hur mycket jag tycker om dig, hålla din hand så att alla ser att det är vi två, äntligen är det vi två :) Som jag sagt förut, jag har haft småkänslor för dig ända sedan jag såg och pratade med dig första gången, och det är nu dom slagit till. Det är helt overkligt att du vill vara min, och att jag får vara din. Du har frambringar känslor jag inte trodde fanns. Det pirrar i min kropp hela tiden, och när du tittar in i mina ögon är det som att befinna sig i trance. Jag svävar! När du inte är nära är det som att någon sliter ut mitt hjärta, kastar det i backen och stampar på det. Det gör så fruktansvärt ont. Att tänka på dig hjälper lite, men det är inte alls samma sak som att ligga bredvid din underbara kropp och känna din värme sprida sig över min. Sen är det den där rädslan som alltid spökar. Jag är så himla rädd, för jag vet hur snabbt allt kan vända, jag vill inte att det lyckliga i mig ska försvinna. Jag älskar att vara med dig och jag hoppas att värmen håller i sig, länge :)
Jag älskar dig Tomas
