How to be fine when I'm not
(VARNING för deppinlägg, men det är ingen fara med mig).
Helgen får 4/5 smultron (kom inte på nått bättre, eller sämre).
Den kunde ha fått en femma för att den var den bästa på länge men pga mitt dåliga beteende så tycker jag inte jag/helgen är värd en femma. Det har varit vårkonsert och Daniel Adams Ray, Björkenäs, grillat och Champions Leauge, fotbollsmatch och konfirmation och massa Tomas ♥
Och jag blir så jäkla besviken på mig själv, gång på gång. Det finns liksom en ängel och en djävul uppe i mitt huvudet, på varsin sida, som verkligen inte ville samarbeta denna kväll. Ena sidan säger bara fel, nejnej, fel, fel, nej, fel, FEL, FEL NINA. Medans den andra sidan triggar på mig att bli mer och mer irriterad och att analysera saker och ting.
Jag vill verkligen, och jag försöker lyssna på den snälla ängeln som finns men den onda sidan tar alltid över, är det inte ofta så? Varför ska det onda segra över det goda? Det negativa över det positiva?
Jag blir så trött på andra människor/folk/personer som är lite, lite, lite för mycket och överallt, trött på mig själv för att jag ens orkar lägga ner energi på att bli irriterad. Kan inte någon banka i mig lite självförtroende och självkänsla!? SNÄLLA!!!
Jag vill dra täcket över huvudet, sova i totalt mörker, länge. Sen vill jag vakna och vara en bättre Nina med stark självkänsla! Sure, som att det skulle hända på en natt? Fan. Varför kan man inte födas perfekt och göra allting rätt istället!?
