Nina

Deppiga veckan. Ska denna vecka få äran att bli det tro? Det började redan imorse. Det var tungt att gå upp ur sängen, jag började nästan grina för att jag var så trött och ville inte jobba. Det slutade med att jag hade dryga fem minuter på mig innan Jonas kom och plockade upp mig. Av någon anledning så passade inte rätt lock till rätt burk, så jag blev irriterad på det. Helst av allt skulle jag velat dra täcket över huvudet och sova i 100 år som Törnrosa denna morgon. Det är grått, blött och kallt ute. Hösten kan vara jäkligt fin, men varför ska den innehålla den deppiga delen?

Hela dagen idag har jag bara tänkt en massa på allt och ingenting. Jag har haft någon slags rädsla i kroppen, trackat ner på mig själv och undrat varför jag är bättre för dig än någon annan? Vad har jag egentligen, vad är jag? Fan!!! Och där har vi det där med dålig självkänsla igen!? Jaaa, och jag hatar det. Tankar man inte borde tänka, och tankar som inte borde finnas, och tankar som gör att man mår sämre och vill gråta för minsta lilla. Varför tillåta sig själv? Hjärtat slår hårt, kroppen är tung och det trycker för bröstet. Obehagligt!

Jag hoppas verkligen USA-resan till Evelinn blir av. Jag måste iväg någonstans det kommande året för att inte sakta dö av att se magneter och plastmaskin dag ut och dag in. Har jag sagt att jag är trött på att jobba, och det skulle kunna vara vilket jobb som helst! Helst av allt skulle jag vilja ta mitt pick och pack idag, nu, direkt, och dra någon annanstans än Arvika.

Jag vill träffa nya människor, jag vill se något nytt, ett nytt landskap eller bara nya ansikten. Jag vill fylla på min telefonbok med nya namn och vänner. Jag älskar mina vänner, de är de bästa som finns. Vi vet allt om varandra, och det är det jag saknar lite. Att lära känna en ny människa och höra dess historia. Det är väl inget fel med det?

Nej nu ska jag sluta vara så jäkla neg, men man måste få ha såna dagar också. Jag ska ta mig en kopp te och knäckebröd med ost på, och en alvedon på det så mår jag nog bättre.